För mig är ju mjöl, olja, honung, örter, kryddor osv. råvaror. De är alltså inte mycket bearbetade. Och i ekologisk mat är det ju viktigt att dessa råvaror på riktigt är ekologiska och inte omgjorda på något vis. Men när det gäller råvaror till hudvårdsprodukter så gäller inte detta. En ekologisk sådan får lov att innehålla diverse helt manipulerade oljor och omgjorda ämnen. Man får till och med stoppa i ämnen som har tillverkats med hjälp av petrokemikalier i de ekoprodukter som man smörjer in sig med.

De “råvaror” som används i både miljövänliga och ekologiska hudvårdsprodukter kan faktiskt vara helt syntetiska kemikalier som i sin tur är framställda med hjälp av andra kemikalier. Men för mig är en råvara i sådana hudvårdsprodukter synonymt med exempelvis självaste kokosnöten eller olika grödor som majs och blommor. En råvara ska ju vara en så oförädlad vara som möjligt – en som ska bli till en ingrediens innan den används.

Men i ekologisk hudvård så innebär en sådan råvara till exempel ämnet xantangummi eller citronsyra. De har båda dock genomgått en framställningsprocess som har gjort dem helt konstgjorda. Andra så kallade råvaror i ekologiska hudvårdsprodukter kan vara “Olivåterfettning” och “Fettsyreglycerid” och jag ställer mig väldigt undrande till varför man kallar sådana processade kemikalier för “naturliga råvaror”? Ett sista exempel på en så kallad råvara är squalane som är ett helt omgjort fett där den riktiga råvaran – olivoljan – har blivit raffinerad.

Varför ska vi då bara acceptera att en råvara betyder olika saker bara för att produkterna som den ingår i står placerade på varsin sida av butiken? Och varför ska man behöva vara kemist för att förstå innehållet i den där ekologiska krämen som dessutom är certifierad av något certifieringsorgan som Ecocert eller Soil Association?

Jag tycker att alla borde fundera över och vara kritiska till allt som kallas miljövänligt, grönt, naturligt och ekologiskt och jag tycker inte att vi ska vara så rädda för att påpeka bristerna i marknadsföringen. Berätta för din handlare så att han kan bli mer uppmärksammad på detta problem. Ställ också frågor till tillverkarna om varför de inte använder naturliga och äkta ingredienser istället. Det går nämligen alldeles utmärkt att tillverka hudvårdsprodukter utan konstgjorda kemikalier.

De ansvarsfulla tillverkare som redan tillverkar produkter som är helt naturliga och äkta ekologiska agerar verkligen som goda förebilder och bevisar sannerligen att det fungerar. Att Ecocert och Soil Association tillåter syntetiska kemikalier i hudvårdsprodukter även om sådana inte är tillåtna i ekologisk mat bidrar ju bara ännu mer till att sådana ämnen sprids och blir “accepterade” av okunniga konsumenter. Varför har dessa certifieringsorgan inte en nolltolerans för syntetiska kemikalier?

Nä, uttrycket “naturlig” är heller inte synonymt med “ätbar” trots att många tillverkare försöker missleda oss konsumenter med uttrycket “används i mat” när de berättar om sin produkt. Oftast så låter inte deras innehållsförteckning alls som ett recept som man skulle vilja äta. Alltså, låt oss inte förledas av orden naturlig eller ekologisk utan kika på innehållsförteckningen och kika speciellt på “råvarorna“.

Vi köper alltså dessa ekoprodukter och känner oss övertygade om att vi gör något gott för miljön. Det är bara det att de där Ecocert-certifierade schampona kan innehålla en tensid som man har tillverkat av palmolja. En olja som faktiskt kan komma från palmoljeplantager. Det här kallar vi för hållbar produktion, trots att man skövlar regnskog och jagar bort människor från deras mark, enkom för att vi ska ha tillgång till en växtolja, av vilken vi kan tillverka en så kallat “grön” tensid.

Men den där produktionen som vi kallar för hållbar omfattar mer än bara växtskövling. För att få fram den där “gröna” tensiden så gör man om den där naturliga växtoljan till något som i slutändan inte är så himla naturligt iallafall, eftersom man vid tillverkningen av sådana tensider även använder petrokemikalier.

Exempel på “gröna” tensider är betainer. Innan man kan få fram till exempel tensiden cocamidopropylbetain omvandlar man den naturliga kokosoljan i flera olika steg. Först måste man manipulera oljan så att den uppför sig som fett, sen bryter man ner dessa fetter och behandlar dem med syror så att de blir till fettalkoholer. Först då har man fått fram en “råvara” som man kan tillverka denna syntetiska tensid av. Cocamidopropylbetain är klassad som miljöfarlig och några miljöeffekter kan man inte utesluta.  I Läkemedelsverkets rapport (2004) dras slutsatsen att det finns risk för negativa miljöeffekter och det saknas data om vad som händer med cocamidopropylbetain vid rening av avloppsvatten.

Och man menar på fullt allvar att det är mer hållbart att göra såhär än att använda sig av råolja vid produktion. Så bara för att man har använt sig av en växtolja istället så är det därför legitimt att ekocertifiera en sådan hygienprodukt. Man väljer att se mellan fingrarna när det gäller ett affärsområde som årligen hanterar hur mycket kemikalier som helst. Onaturliga och oekologiska kemikalier i en snygg och återvinningsbar förpackning är ändå alltid onaturliga och oekologiska kemikalier oavsett om det är utvunna ur växter.

Inte nog med det för ofta har tensiderna rest runt halva jordklotet för att till slut hamna i en svensktillverkad så kallat ekologisk hygienprodukt. Syntetiska tensider används exempelvis också i Svanen- och Bra Miljövalmärkta schampon och tvålar. Företagen beskriver gärna dessa tensider som om att de framställs av vegetabiliska fetter, liksom för att framhålla att de är bättre än fetter från petroleumindustrin. Omskrivningen “vegetabiliska fetter” är alltså ett snyggt sätt att beskriva ett fett som är behandlat med kemikalier.

Vi vill tro att de som jobbar hårt med miljöfrågor – de autoritära instanserna – ser till så att skadliga kemikalier inte kommer ut i vår miljö. Men sanningen ligger väl närmre att det handlar om, ja tillväxt och ekonomi. Sen tycker vi väl lite till mans att det är pinsamt att fråga på ICA eller COOP om vad de miljövänliga och ekologiska produkterna egentligen innehåller och tänker att man ju inte skulle sälja dessa om de inte vore bra för vår miljö. Så fel vi har!

Jag citerar Birger: “Alla förändringar börjar med att de som inte vill förändra säger: Det är orealistiskt. Men vilka är egentligen realister? De som vill ha mer av nuvarande ohållbara livsstil – eller de som vill förändra den? De som tror att ekologiska realiteter skall rätta sig efter ekonomiska teorier – eller de som vet att ekonomiska teorier måste utgå från ekologiska realiteter? De som reducerar människan till en ekonomisk varelse – eller de som inser att människan är en biologisk, social och kulturell varelse?”

Den gröna industrin växer som sagt och visst kan man väl räkna in den i vår tillväxt. Allt som produceras får effekter för skogar, hav, mark, luft, djur, ja allt som växer och lever i naturen inklusive dig och mig. Ju mer vi producerar och konsumerar, desto mer påverkas allt levande omkring oss. Att konsumera och producera hållbart borde ju vara en självklarhet men i detta ingår tyvärr inte syntetiska tensider, hur “gröna” de än anses vara.

Gör din egen deo:

Blanda lika delar kokosolja, bikarbonat och Maizena (någon nämnde arrowrot istället för Maizena).

Tillsätt några droppar eterisk olja, t.ex ros *, lavendel, citrus eller pepparmynta.

Häll upp i glasburk och använd på samma sätt som deodorantkrämerna.

Toppen, toppen

Hexaklorbensen räknas till långlivade organiska föreningar och det är  cancerframkallande, mycket långlivat i miljön och giftigt för vattenlevande organismer. Man får inte ens framställa ämnet! Ja, vem fan bryr sig, tycks man resonera. Läs mer på Naturskyddsföreningens hemsida.

Och inte nog med att man vill se sina pengar gå upp i rök, man utsätter ju även djuren för lidanden, exempelvis våra hundar. På Svenska Kennelklubben skriver man såhär: “Omkring en tredjedel av våra cirka 730 000 hundar är skotträdda. Djurens känsliga öron uppfattar smällarljud som en intensiv smärta, som ger upphov till kraftig rädsla. Så många som 35 000 hundar medicineras med psykofarmaka varje gång smällandet brakar löst.”

Regelverket säger:

• Barn och ungdomar under 18 år får inte köpa eller använda fyrverkerier. Att köpa fyrverkerier till en person under 18 år är jämställt med att langa alkohol.
• Pyrotekniska varor får inte användas utan tillstånd från polismyndigheten, om användning innebär risk för skada eller olägenheter för person eller egendom (hundar räknas i det här fallet som egendom).
• Att utsätta djur för fyrverkerier är oförenligt med djurskyddslagen, som säger att djur ska behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande. 

Flera kommuner har skärpt den lokala ordningsstadgan.

Några tips till dig som har en rädd hund:

• Ta aldrig med din hund till en plats där fyrverkerier avfyras, även den lugnaste av hundar kan bli skrämd för livet.
• Res bort med din hund om du har möjlighet, gärna till glesbebyggda områden.
• Ta en tur med bilen under de ”värsta” timmarna.
• Lämna inte hunden ensam.
• Om du inte kan resa bort, rasta hunden i god tid och håll den inomhus under det mest intensiva smällandet. Dra för gardinerna och sätt på musik för att dölja ljudet från raketerna.
• Om hunden är utomhus, håll den kopplad under smällandet så att den inte kan rusa iväg i panik.
• Om hunden blir orolig – ömka eller bestraffa den inte. Försök att avleda hundens uppmärksamhet med en rolig leksak eller ett tuggben. Om hunden gömmer sig, låt den vara.
• Är problemen allvarliga – uppsök veterinär i god tid för eventuell medicinering.
• Alternativ medicin och hjälp finns. Du kan läsa mer om olika möjligheter på Smällarupprorets webbplats som startades 2007 av Stockholms Kennelklubb.

Lennart Hardell skriver såhär på sin blogg: “Tyvärr har studien kommit att användas som intäkt till att det är fritt fram för barn och ungdomar att använda mobiler medan resultaten i stället tyder på motsatsen, dvs att försiktighetsprincipen bör användas. Något att begrunda för de föräldrar som står i begrepp att ge en mobiltelefon som julklapp till sitt barn!”

Läs Cefalo-studien.

Då fick jag till svar att jag skulle gå in på Rosenseriens hemsida och att jag genom att göra det skulle få veta att deras råvaror är biologiska (ej syntetiskt tillverkade), samt att “Rosenserien inte använder kemikalier i den bemärkelsen!” Man skrev såhär till mig ”ett ämne som är framställt syntetiskt kan ha samma kemiska beteckning som ett biologiskt ämne, trots att de kan ha olika egenskaper för huden och miljön. Det kemiska namnet säger heller inget om vilken del av en växt som används, hur den utvinns eller är odlad. Till exempel Laureth-2, är ett palmderivat som utvinns ur kärnorna i palmens frukt.”

Mitt svar blev naturligtvis att det var från Rosenseriens egen ingredienslista dessa kemikalier hämtades. Ja, precis, ämnena kan ha samma kemiska beteckning men frågan kvarstår fortfarande om hur de framställs. Mina tips kvarstår: hur är växten odlad (ekologisk eller besprutad, från stora plantager), är ämnet importerat (kanske rättvist?), vilka andra kemikalier och metoder används för att framställa dessa kemikalier?

För det är ju så att man faktiskt inte kan inhämta exempelvis betainer (tensider) direkt från naturen och ej heller exempelvis stearater (omgjort fett). Så även om man kallar Rosenseriens ingredienser för biologiska så är de inte naturliga och frågan är hur framställningsmetoderna påverkar miljön. Det är alltså så att även om en kemikalie benämns som biologisk så kan den faktiskt vara syntetiskt framställd!

Rosenserien innehåller följande “råvaror” (syntetiska kemikalier):

Märk väl att en “råvara” inom hudvårdsindustrin kan vara en mycket bearbetad och helt omgjord olja från exempelvis palm, kokos eller oliver.

Retinol palmitate

Ethylhexylglycerin

Glyceryl stearate

Glyceryl palmitate

Caprylic/Capric triglyceride

Cocamide DEA

Sodium benzoate

Laureth-2

Cetyl alkohol

Na-laureth sulfate

Stearic acid

Panthenol

Decyl Glucoside

Squalane

TEA-laurethsulfate

TVÄTTÄMNE (Decylglucoside (and) Cocamidopropyl Betaine)

VEGETABILISK EMULGATOR (Cetearyl glucoside, Glyceryl Stearate, Olus(and) Oleylerucate(and) Ricinus communis

Polysorbate 20

Sodium Stearoyl Lactylate)

VEGETABILISK FUKTBINDARE (Biosaccharide Gum-1)

VEGETABILISK PÄRLGLANS (Cocamide DEA Glycol (and) Distearate (and) Laureth (and) Cocamide propyl Betaine)

VEGETABILISKT SORBITOL (Sorbitol)

VEGETABILISK STEARINSYRA (Magnesium Stearate)

VÄXTFIBRER (Cellulose)

VÄXTLECITIN (Lecithin)

XANTHANGUM (Xanthan gum)

Läs mer om syntetiska kemikalier på Fusket på Ekohyllan

Och vet du vad? Jo, till och med i de miljömärkta – allt från Svanen, Bra Miljöval till Ecocert och NaTrue – hittar man syntetiska kemikalier. Frågan är; vill vi veta hur vi påverkas av syntetiska kemikalier? Eller känner vi oss trygga eftersom de nya “gröna” hygienprodukterna bär en snygg bild av något naturligt på framsidan?

I årsskriften skriver man också; “Nanotekniken kan ge oss allt från snabbare datorer till bättre cancermediciner. Men myntet har också en baksida. Det som oroar forskare mest är vilken effekt små nanopartiklar kan ha på oss människor och i naturen.” Och ändå blandar man i nanopartiklar i både solskyddsprodukter och kosmetika, som bär den där snygga miljömärkningen eller som säljs som “naturlig“.

Läs gärna årsskriften Framtidens Risker.

Läs gärna om syntetiska kemikalier som förekommer i miljömärkta och ekologiska hudvårds- och hygienprodukter på Fusket på Ekohyllan

Exempel på nanomaterial

Titanium Dioxide Nanopartiklar (E 171, CI 77891) – Nanopartiklar. Man vet ej hur detta påverkar människor, djur och miljö. Dock vet man att daggmaskar kan ta upp nanopartiklar och föra dem vidare i näringskedjan. Ny teknik har gjort det att skapa finare partiklar av mineraler (vi pratar järnoxider, titandioxid, zinkoxid och glimmer) som kan appliceras smidigare på huden. Många av dessa pulver innehåller nanopartiklar, med partikelstorlekar mindre än 100 nanometer. När dessa pulver används, blir de luftburna, och har potential att tränga in i vävnaden i lungorna. Titandioxid är klassificerad som cancerframkallande (2B). Enligt Jordens Vänner så har forskare kunnat visa på att nanopartiklar till och med kan passera den mänskliga moderkakan, vilket innebär att de kan överföras från mor till foster.

Zinc Oxide – Nanopartiklar. Är förbjudet i solskyddskrämer men tillåtet i kosmetika. Kunskapen om vilka hälso- och miljörisker nanotekniken kan medföra är bristfällig och man vet inte hur nanomaterial uppträder i miljön, t.ex. om de tas upp av organismer i miljön och om de kan bioackumuleras. Zink i alla former utgör en negativ belastning på miljön varför man försöker undvika användning av zink i färger.

Varför företagen kör hårt med orden “Svensktillverkad” och “Närproducerad” är helt enkelt för att vi har fått itutat i oss att närproducerat är det bästa för planeten. Det säljer bättre även om man inte är helt ärlig. Över hela jordklotet står det att finna naturliga ingredienser och till och med i Sverige har vi inhemska örter och blommor som vi kan använda för att tillverka helt naturliga hudvårdsprodukter. Vi behöver inte importera egentligen.

Och om man nu måste importera varför kan man då inte istället idka rättvis handel? Varför kan vi inte istället importera helt naturliga råvaror som bidrar till att man i fattiga byar får en bättre inkomst och av det en bättre levnadsstandard? Sådana produkter istället för märket ”I love Eco” skulle jag hellre vilja se i vår miljömärkta ICA-butik.

Här är några exempel på syntetiska “råvaror” som importeras och som kan ingå i så kallat miljövänlig, naturlig/ekologisk och svensktillverkade/närproducerade hud – och hygienvårdsprodukter:

Parabener

Citric Acid (Citronsyra) E 330 – tillverkas ofta av genmanipulerad majs)

Cocamidopropylbetain (Kokosamidopropylbetain) – syntetisk tensid

Sodium benzoate (Natriumbensoat) E 211

Titandioxid (nanomaterial)

Cocoamide DEA (Kokosfettsyradietanolamid) – syntetiskt skummedel)

Fenoxietanol (Syntetiskt konserveringsmedel)

Idag väljer man att se mellan fingrarna när det gäller affärsområdet för hygien- och skönhetsprodukter, som årligen hanterar hur mycket kemikalier som helst. Onaturliga och oekologiska kemikalier i en snygg miljövänlig förpackning är ändå alltid onaturliga och oekologiska kemikalier oavsett om de har sitt ursprung ur växter.

Enligt Läkemedelsverket så beräknas bara tensidmängderna från kosmetiska och hygieniska produkter uppgå till ca 5 000 ton/år. Syntetiska tensider och hormonstörande ämnen används till exempel i Svanen- och Bra Miljövalsmärkta schampon och tvålar. Volymen av kosmetiska och hygieniska produkter på svenska marknaden uppgår till ca 40 000 ton/år och detta inkluderar även naturliga och ekologiska produkter.

Processade “ekologiska” ingredienser är lika illa som processade konventionella. Och alla vi som vill handla klimatsmart, vi förknippar orden naturligt och ekologiskt med hållbar konsumtion. Men att först behöva tillverka en substans på syntetisk väg och sedan frakta den över halva jordklotet för att slutligen sälja den som ekologisk eller naturlig tycker inte jag hör till en hållbar konsumtion. Allt som produceras får effekter för skogar, hav, mark, luft, djur, ja allt som växer och lever i naturen inklusive dig och mig.

Ju mer vi producerar och konsumerar, desto mer påverkas allt levande omkring oss. Att konsumera och producera hållbart borde ju vara en självklarhet tycker jag. Vi börjar bli mycket väl medvetna om att överkonsumtion går hand i hand med miljöförstöring men på något sätt så är det lättare att se de mer konkreta fotspåren såsom plastpåsarna i havet och skövling av skogar än vad det är att föreställa sig vad hudvårdsprodukter som innehåller syntetiska kemikalier kan ställa till med om 10 år.

För att ta ett exempel så tar jag kemikalien fenoxyetanol som har CAS-nummer 122-99-6. Hälsorisker för detta ämne är bland annat svår irritation eller brännskador på huden och i ögonen. Man får också reda på att när man hanterar ämnet så ska man använda skyddskläder och skyddsglasögon och sörja för god ventilation. Men genom CAS-numret får man tyvärr inte veta hur man har tillverkat ämnet eller vilka råvaror som har använts.

Om man vill veta lite om vad ett ämne används till så kan man söka efter ämnesnamnet, i något som heter CosIng: Cosmetic ingredients and substances på Internet. CosIng är Europeiska Kommissionens databas över kosmetiska ingredienser. Där hittar man en lista med ingrediensnamn som är klickbara. Jag har testat men jag blev lite besviken eftersom jag inte tyckte att jag fick veta något om de ingredienser jag klickade på, förutom deras CAS-nr och relaterade namn och så förstås vad de används till. Nej, i CosIng kan man inte hitta något om hur en ingrediens framställs utan enbart vad den används till. Där står ingenting om ursprung eller spårbarhet.

En annan utmärkt webbsida att göra lite efterforskningar på är EWG Skin Deep Cosmetic Database (Environmental Working Group). Här hittar man bland annat information om andra namn på kemikalien och vad den är för något, exempelvis att fenoxyetanol är en alkohol. Här får man också veta vilka studier och vilken forskning som man gjort på ämnet men man får inte veta någonting om råvaran till kemikalien och vilka kemikalier som har använts vid framställning.

Pust… Ytterligare ett ställe man kan leta på är i Colipas register.  Colipa är den europeiska branschorganisationen för kosmetik och hygien. Colipa företräder mer än 2000 företag, från stora internationella kosmetikatillverkare till små nischade familjeföretag. Det är alltså branschen själva som står bakom detta register. De har ett register där man kan söka på kemikalienamnet. Men när man söker i Colipas register så får man inte heller veta något om hur kemikalien tillverkas och då till exempel vilka kemikalier som används vid tillverkningen. Ingen ursprungsinformation och inte någon spårbarhet här heller alltså. Men det är kanske inte konstigt att man inte får reda på något om detta i deras register eftersom de företräder industrin.

Nej, spårbarhet när det gäller ingredienser i miljövänliga, naturliga och ekologiska skönhetsprodukter ligger inte högt på listan för producenter och återförsäljare, trots idoga försök att övertala mig som konsument att produkten verkligen är “grön”. För mig är det viktigt att en närproducerad lotion är närproducerad och inte består av importerade kemikalier som dessutom är helt eller delvis syntetiska.

En råvara för mig som konsument är ju en växt, en ört, blomma eller träd. Det är inte en redan tillverkad ingrediens som exempelvis Xantangummi, citronsyra, sockertensider eller cellulosa. Men inom kosmetikaindustrin räknas dessa som råvaror. INCI-namnen säger ingenting om vilka råvaror som har använts för att tillverka en ingrediens. Både citronsyra och xantangummi kan till exempel tillverkas av genmanipulerade råvaror (växter/mikroorganismer) och om jag som konsument vill veta något om de ingående ingredienserna så är jag mest till besvär.

Alla ingredienser börjar förstås med helt naturliga råvaror men när kemisterna är färdiga med produkten är den allt annat än naturlig. Man använder triviala namn i innehållsförteckningen och dessa ger ingen bra vägledning och i jakten på vilken råvara som faktiskt används så hjälper det inte att man har ett system som INCI-systemet eftersom man ändå inte får veta hela sanningen.

Faktiskt så är det så att det enda vi som medvetna konsumenter kan göra är att fråga. Fråga om råvaran, fråga var råvaran importeras ifrån, fråga om vilka kemikalier och metoder som använts i framställningen och sist men inte minst försöka handla produkter med en så kort INCI-förteckning som möjligt, som dessutom låter så naturlig som möjlig.